Tillbaka

UPPSALA som frisörstad

Här fortsätter jag min långsamma resa genom Sverige för att se hur frisörbranschen mår i olika städer. Denna gång har jag tillbringat ett par dagar i Uppsala.


Denna stads historia går tillbaka ända till slutet av 900-talet och här har man genom utgrävningar hittat bebyggelse runt Fyrisån från 1100-talet. Uppsala centrum ligger på bägge sidor om Fyrisån, drygt 1,5 kilometer från dess utlopp i Mälaren och här har man endast knappt sju mil till Stockholm. I tätorten bor det drygt 150 000 invånare och staden räknas därför som storstad. I kommunen bor det drygt 200 000. Bor man här är man en ”uppsaliensare” och då gör man bäst i att färdas till fots eller på cykel. Att använda bilen i de centrala delarna är inte att rekommendera.

Högt upp ligger det gigantiska slottet och övervakar staden och ett annat riktmärke är den stora domkyrkan som invigdes redan 1435. Uppsala har genom alla år härbärgerat mängder av kända och betydelsefulla personer och några som ligger begravda här är; Gustav Vasa, Dag Hammarskjöld, Carl von Linné, Bruno Liljefors och Gustav Fröding. Här har även några av våra mest kända varumärken startats som Apotekarnes, Fram cykeltillverkning, Henrik Gahns AB, Kungsörnen och Pharmacia. Idag kan man säga att kemi- och läkemedelsföretag dominerar, men här finns även inslag av it-verksamheter. Uppsala universitet grundades redan 1477 och är Nordens äldsta. Här studerar nästan 25 000 studenter och av de 6 200 anställda är cirka 4 000 lärare. En stor och viktig del för Uppsala alltså och universitet präglar centrala Uppsala och omsätter över 5,5 miljarder årligen.

I denna stad, eller rättare sagt i denna kommun, finns uppemot 340 salonger. Efter att ha gått genom hela centrumet blir det tydligt att här inte finns de värsta avarterna av lågprissalonger. Dock finns det alldeles för många salonger som har en alldeles för låg prisbild för sitt eget bästa.

Den första frisören jag hälsar på är Matilda Mielind, som förutom att driva  Bosse’s Friserare och nyöppnade Barber & Babes, även är ordförande för Sveriges frisörföretagare. Hon är mitt i starten av den senaste salongen som öppnades i början av mars, endast ett par hundra meter från Bosse’s Friserare. Matilda berättar: Salongen har egentligen en historia som går tillbaka till 1890. Den har drivits som en herrsalong med olika ägare ända fram till 1974, då Bosse köpte den. 1994 blev jag delägare och från 2000 är jag ensam ägare. Då hade salongen en mer mixad kundbas och vi växte ur de alldeles för små lokalerna. För att kunna utveckla företaget flyttade vi 2005 till Fyris Torg och där är vi idag elva frisörer.

Vad var då idén med Barber & Babes? Tror på detta med barber, att det ligger rätt i tiden och med denna lokalen har vi kunnat göra en egen avdelning, där vi fått upp den gamla inredningen från den gamla salongen, som ju från början var en ren barbersalong. I tillägg blev det en avdelning med Babes, men eftersom vi endast haft öppet i tre veckor håller vi på fortfarande på att trimma in personalen i allt nytt. Vi är fem frisörer på salongen.

Vill passa på att fråga lite om utbildningssituationen i Uppsala. Idag är den rätt så balanserad. Vi har en kommunal och en fri gymnasial utbildning och de tar inte in fler än drygt 25 elever varje år och det är nog vad vi som bransch kan klara av. Tidigare fanns också en privat skola med en kortare utbildning, men den har slagit igen.

Du driver två salonger och har uppdraget som ordförande i SFF, vad är det som driver dig? Tror det alltid handlar om att ständigt utvecklas, att aldrig vara helt nöjd. Allting runt omkring utvecklas och vi frisörer måste hela tiden utvecklas, både yrkes- och företagsmässigt. Skall man vara framgångsrik frisörföretagare idag måste man kunna många saker, som att klara av att göra en riktig kalkyl, se sin konkurrenssituation och förstå vad man vill erbjuda kunden för att nå rätt målgrupp. Det räcker inte att göra som förr, det krävs mer idag.

Hur upplever du Uppsala som frisörstad? I stort sett positivt. Det känns som att de flesta har en bra kollegial känsla och det enda negativa är kanske att det verkar svårt för en del att ta ordentligt betalt. Vill också svara på din fråga om studenternas frisörbesök. Jag upplever att dessa prioriterar att se bra ut och hänga med i nöjeslivet och hellre sparar in på allt annat. Många av dem äter hellre nudlar för att ha råd med hår, kläder och nöjen. De går kanske lite mer sällan men de har krav på att få bra behandlingar.

Jag tackar Matilda och låter henne återgå till att lösa problemet med en vattenskada de redan fått i de nya lokalerna.

Mitt nästa besök blir hos Margit Panczel i hennes lokal mitt i centrum. Margit har en riktigt intressant historia som hon skulle kunna skriva en hel bok om och den beskriver vad många av våra ”nya” svenskar upplever. Margit är född i Ungern under kommunisttiden och efter massor av turer för att komma ur landet och få komma till Sverige var sista chansen att skriva ett brev direkt till Olof Palme. Med eller utan hans hjälp fick hon till slut komma och placerades direkt i en flyktingförläggning. I Uppsala har hon nu varit i 37 år och från att från början ha läst svenska för invandrare ville hon gå vidare och från att ha varit hudterapeut blev nästa steg att utbilda sig till frisör. Margit fick hjälp av Inga Melkersten och efter endast ett och ett halvt år fick hon dispens att avlägga gesällprovet. Detta gick bra och redan samma år öppnade hon sin första salong med två anställda. Sedan dess har Margit varit företagare och genom hårt arbete lyckats etablera sig i Sverige och Uppsala.

– Det var inte helt lätt från början. Dels var språket ett hinder och sen var det en del av frisörkåren som hade svårt att acceptera mig. Detta har med tiden helt förändrats, antagligen genom mina framgångar och att jag varit engagerad i SFF här i Uppsala och sedan många år är jag medlem i Intercoiffure tillsammans med stora delar av Sveriges frisörelit.

Hur upplever du frisörmarknaden i Uppsala? Det var lättare för några år sedan, men sen vi flyttade till våra nya lokaler känns det riktigt bra, det har varit ett lyft och en nytändning. Det finns avarter i Uppsala också, men jag orkar inte bry mig.

Hur många är ni på salongen? Sju stycken.

Margit är en färgstark person med många starka åsikter och dessa får vi kanske chansen att återkomma till.

Nästa salong att besöka har också en intressant historia.

Stig Ehlin från Jukkasjärvi flyttade efter avslutad utbildning till herrfrisör i Sundsvall till Uppsala och började arbeta på Dottnes. Tio år senare öppnade han eget på flygflottiljen F16. 1955 öppnade han också Ehlins dam- och barnfrisering. Där började som 14-åring Björn Ehlin att sopa hår för att få ihop till biopengar. När han senare utbildat sig till damfrisör åkte han till Tyskland för en internatutbildning och kunde som avslutning avlägga prov i tävlingsteknik, perukarbete samt i herryrket. Detta prov gällde som mästarbrev i Tyskland. Björn köpte så småningom Ehlins och arbetade samtidigt kvällstid på teatern med peruker och makeup. 1961 började han att tävla och 1972 blev han svensk mästare. Nu var salongen för liten och 1975 flyttades verksamheten till en större lokal om 200 kvadrat och namnet ändrades till Björn Ehlin Hair Team.

Efter att under flera år ha rest omkring med visningar och utbildningar i Sverige fick han nu chansen genom Schwarzkopf att göra samma sak internationellt. Det gick bra nu och en ny salong öppnades i Gävle och även denna gick bra, ända tills detta med hyrstolar gjorde sin entré och halva personalen valde att sluta. Då bestämde sig Björn för att slå igen eftersom han starkt motsatte sig idén om att alla inte skulle arbeta inom samma företag mot samma mål. Det är en policy just att alla skall tillhöra samma företag. Efter 50 år inom yrket bestämde sig Björn för att sluta och sälja till nästa generation Ehlin, nämligen sonen Mattias, som direkt genomförde omfattande renoveringar av lokalerna. I dessa lokaler sitter jag nu med Mattias.

Du är född in i detta förstår jag? Både och faktiskt, men med tiden har det stått klart att jag skulle ta över. Jag var härifrån under ett par års tid då jag var anställd som utbildningsansvarig för Sebastian i Sverige. Det var kul och utvecklande, men innebar alldeles för mycket resor och för mycket tid från familjen, så jag återvände till salongen.

När tog du över? 2007 slutade Björn och sen dess har jag försökt driva verksamheten.

Var det svårt med tanke på hur framgångsrik Björn varit? Nä, inte alls, jag är jag och gör det på mitt vis. När jag tog över var jag klar över vad jag ville och jag hade redan gjort en 25 sidor lång affärsplan som legat som grund för hela verksamheten. Först byggde vi om salongen och sen har det varit viktigt att ha med alla, att arbeta mot samma mål helt enkelt. Hela gänget har varit med att ta fram 100% Hair Team, som beskriver hur vi skall vara mot kunder, varandra och vad vi behöver göra på salongen. Detta har fungerat väldigt bra för oss.

Ni har en differentierad prislista. Hur fungerar den? Vi har höjt priserna rejält och nu är det dags igen. Som det fungerar idag börjar priserna med junior och går i några steg upp till de 700 kronor jag tar för en klippning. Vi arbetar också med ett provisionssystem där frisörer som tar in mycket kan tjäna betydligt mer. Det är en bra motivation för alla att få in så många kunder som möjligt och därigenom en hög omsättning.

Vill gärna höra lite mer om hur du tänker! Jag har den tron att en glad frisör är en bättre frisör. Vi har schemalagda frukostmöten var sjunde vecka och tid för egenvård, det är viktigt att få tid att följa upp det som fungerar eller inte gör det.

Utbildning? Har vi både internt och externt. Alla har en utbildningspeng och de kan även påverka storleken på den. Sen tycker jag det är viktigt att ha olika sammankomster som svetsar ihop alla och det kan vara små eller stora saker, men de är viktiga.

Hur många är ni på salongen? 18 stycken, varav en receptionist, så vi har ökat med 50% sedan 2007, vilket känns extra kul.

Här tackar jag Mattias för en intressant pratstund och upptäcker hur inspirerad jag känner mig på vägen till bilen. Så otroligt roligt det är att träffa en så pass genomtänkt företagsledare i vår bransch.

Efter att träffat dessa tre företagare och pratat med ytterligare några, tycker jag mig kunna konstatera att Uppsala verkar må bra som frisörstad. De enda problemen jag hörde om var detta med att det finns alldeles för många som tar för lite betalt och att flera inte var nöjda med kvaliteten på de elever som kommer från skolorna och som man skall färdigutbilda. Efter två trevliga dagar i en trevlig stad åker jag hemåt med en bra känsla!

Text och foto: Jörgen Edström