Tillbaka

Peter Hägelstam

anna_2016-09-30__q8c6636

Han är oerhört elegant och rakryggad när han kommer till vår bokade lunch på Park Hotell ovanför Humlegården i Stockholm. Det  är en vackert höstsolig dag i oktober och mitt anteckningsblock är fullt av frågor som jag länge velat ställa till den man som varit Drottning Silvias frisör i över trettiofem år. Han är också den kreativt drivande på Björn Axén som han deläger tillsammans med kollegan Johan Hellström.

Han har dedikerat hela sitt yrkesliv till att skapa glamorösa frisyrer och ta fram det vackraste i människor, men den egna självbilden har dock varit problematisk berättar Peter. Han har ofta känt sig som en liten utomjording som hamnat väldigt fel, “som ett ufo”. Det har han kompenserat med en rak rygg och höjda ögonbryn. Han kunde se väldigt auktoritär och värderande ut och det var ett sätt att klara sig när självförtroendet var uselt. Som frisör blommade han ut och det blev vägen för Peter Hägelstam, som under hela intervjun återkommer till vikten av att man tar ansvar över sig själv, och förstår att allting går att förändra. Och allting går att påverka, men man måste jobba på det.

Jörgen Edström har berättat för mig att första gången han träffade dig var på 70-talet i Uddevalla i baksätet på en bil. Ni var på väg till en frisyrtävling och du sitter och skissar på ditt bidrag, som inte var färdigt. När jag hörde det blev jag så förvånad då jag ser dig som en oerhört förberedd person som har koll på precis alla bitar. Stämmer inte det? –Jo, det stämmer. Jag tycker om att ha kontroll, men kontrollen kan också vara begränsande. Jag försöker alltid vara lite öppen och samtidigt ha en plan som jag kan luta mig emot. Den utsikten och platån blir min lägstanivå och därifrån vill jag växa. Ibland har jag tagit beslut mitt i en tävling, ett nytt beslut för att det inte funkar så som jag tänkt från början. Det flow jag har där och då är ett unikum och jag vill inte missa det. Så en plan och en stark idé, absolut, men jag tycker det är häftigt när jag vågar att släppa taget. Jag gillar det risktagandet och den nerven, för det ger en skärpa jag annars kanske inte skulle ha.

FRISÖR REDAN I UNGA ÅR
Som tolvåring var Peter den som gjorde vännernas mammors hår och det var full fart, varje dag. Han permanentade och klippte: –Jag var helt besatt och ingen kom undan, förklarar Peter. Han fick en praktikplats på Centrumfrisören i Uddevalla som trettonåring och det ledde till anställning på lov och helger. Peter berättar att hans chef, Ernst Andersson, blev som en yrkesmässig far för honom och när hans skolgång äntligen var över gick han direkt till salongen för att jobba heltid.

När flyttade du till Stockholm? –Jag var 23 år när jag flyttade till Stockholm. Jag träffade en tidigare platschef hos Björn Axén som nu jobbade i Karlstad, Ann Lundin, och jag frågade henne om hon trodde att jag skulle passa in hos Björn Axén. Hon blev väldigt tyst och efter en stund sa hon: “–Ja, jag tycker att du ska ringa honom.” Så jag ringde till salongen direkt måndag morgon och frågade efter Björn. Han ville att jag skulle komma på intervju och sedan gick det ganska fort.

Hur såg Björn Axéns salong ut då när du började? –Den låg på sju trappor inne på varuhuset NK och det var som att komma till paradiset. Vi var kanske femton anställda och jag tog mig ton direkt. Jag var otroligt valpig. Jag kom ju från Uddevalla och hade inte upplevt så mycket men hade kreativitet och var som en terrier. Det blev som en liten bomb och jag tror att jag var utmanande för många men det gick inte att få hejd på mig.

–På min tredje arbetsdag fick jag träffa Hennes Majestät Drottningen då jag assisterade Björn. Jag var helt ovetandes om att det då var någon annan som blev åsidosatt. Jag var inte medveten om vilken plats jag tog eller borde ha tagit. Jag saknade lyhördheten och gick bara rakt på. Kreativitet kan skapa tunnelseende och jag hade vittring på något. Etik fanns inte riktigt och det var fullt av drama, och jag var kanske värst av dem alla. Björn såg något och investerade i mig vilket jag är oerhört tacksam över men så här i efterhand kan jag ju se att det kunde ha skötts på ett annat sätt, jag är själv känslig för att saker ska ha en viss ordning. Idag är vi väldigt bra på det här inom Björn Axén men det var på den tiden inte Björns egen starka sida och när insikten efter en tid kom ifatt mig har jag gått runt och försökt förklara min framfart.

Var ni lika du och Björn? –Jag tycker vi var lika yrkesmässigt. Vi hade bägge stora visioner men jag var nog mer ett komplement i hans team. Björn hade en förmåga att se förmågor i folk. Han styrde allt på sitt eget sätt och där kunde vi också krocka så tussarna rök. Jag kompenserade genom att ge väldigt generöst av all min kreativitet men Björn kunde också se på mig med skräckblandad förtjusning. Jag vet att han sa till någon att “–Ingen annan än Peter får smälla i dörrarna på det här företaget.”

Vad lärde du dig av Björn? –Oh, jag lärde mig jättemycket under de tolv år vi jobbade ihop. Jag hade ju tio år hos Ernst i Uddevalla som gav mig en riktigt bra grund och sedan hos Björn så flög jag vidare. Björn tog mig bland annat till Paris och couturen. Vi jobbade för de riktigt stora under modeveckorna i Paris med Monsieur Alexandre. Jag höll på att svimma av åtrå! Allt var så vackert och fantastiskt. Björn var väldigt innovativ … galet innovativ! Han tog med mig till en nivå som var mer internationell. Man kan säga att jag var som hans yngre bror som hela tiden skissade kreativt. Jag blev även hans ögon när han såg allt sämre. Han var trygg med mig i Kungliga Hovets uppdrag.

Hur såg en vecka för er ut? –Det var framförallt salongsjobb, men jag hade också egna uppdrag för Mikas modellagentur. Det var enormt mycket kunder och uppdrag, hela tiden. Jag levde ju ett singelliv och var helt dedikerad mitt arbete.

FÖRÄNDRINGEN
–Under den här intensiva perioden hände något med mig. Jag var kanske tjugoåtta år och hade hela tiden så mycket att göra och jag började fundera på om det verkligen inte fanns mer? Ska jag harva på det här sättet i trettio år till? Av den anledningen började jag utveckla mitt andliga intresse. Jag fick en behandling som jag reagerade väldigt våldsamt på av en indian. Jag blev så nyfiken och helt betagen och började en kurs på Axelssons institut. På den tiden var det rena Blåkulla och jag gick en terapikurs i kroppsbehandlingar. Det var så spännande och jag hade aldrig träffat så mycket fritänkande själar, så sargade och alternativt tänkande människor. Det var sådant hopkok med hundra personer på kursen. Jag höll på att svimma av förskräckelse och hänförelse. Men även av att den här världen fanns. Det här var på 80-talet och jag rakade äntligen av mig mitt hår. Det åkte av en natt vid fullmåne. Björn blev så förbannad och undrade hur jag kunde göra så: “–Vad ska drottningen säga?”. På den tiden var det inte någon som hade rakat huvud och jag såg nästan sjuk ut. Idag är det mer vanligt och vi reagerar inte alls på det på samma sätt. Men för mig var det väldigt helande, jag blev äntligen mer tillfreds med hur jag såg ut.

Peter berättar även om hur han var väldigt stark som frisör mot sina kunder. I London hade många frisörer ett sätt där de med självklarhet kunde säga till kunderna att: “–Shut up! I’m the hairdresser.” Peter menar att han nästan hade samma attityd. Kunderna sa många gånger att: “–Hos Peter får man aldrig som man vill. Men å andra sidan blir det ju så bra!” –Det egot levde jag med, förklarar Peter vidare. –Och nu i och med mina kurser vid sidan om fick jag lära mig något annat. Vi frisörer använder ju våra händer på våra kunder och det är väldigt intimt, precis som att vara massör, och jag fick lära mig att visa mer respekt i den situationen. Det handlade inte längre om vad jag vill. Jag lärde mig att människor har ett känsloliv, de har ett hjärta och är sårbara. Med den här insikten blev jag själv väldigt sårbar när jag började förstå speglingen. Jag gick in i en jättekris som både var djup och tung och jag insåg att det finns så mycket mer än denna kreativa bulldozer som jag var. Jag upptäckte människor omkring mig på ett helt annat sätt. Det var en ordentlig resa inne i mig själv. Det här aktiverade fler sensorer både utåt och inåt och mitt hjärta öppnades vilket gjorde mig väldigt gott. Allting blev bättre efter det men också mer kännbart. Det är viktigt att inte tappa bort eller glömma bort sig själv när man attraheras av allt runt omkring en.

“–Det finns ett så underbart talesätt som säger:
Upplever du att gräset är grönare någon annanstans beror det på att du inte vattnat ditt eget.

BJÖRN AXÉN ACADEMY
Du är också väldigt engagerad i er Academy. Berätta mer om din roll där. –För det första, att vara en lärare är en ynnest. Det är fantastiskt att se dessa unga förmågor lära och ta till sig kunskap. Jag älskar att se dem växa och deras försök att klå mig på fingrarna. Jag kan vara ganska hård och en elev var riktigt trött på mig en gång och sa: “–Peter, en vacker dag. Då ska jag fan i mig lära dig ett och annat!” skrattar Peter och knäpper med fingrarna – det är precis så det ska vara! Jag älskar den inställningen och är väldigt glad för det jag får uppleva genom mina elever. Jag har ju ingen egen familj men det här kompenserar till viss del det. Men jag är väldigt noga med i min läroplan, och det här är personligt talat, så är det väldigt viktigt att de gör precis som jag säger. För ska det börjas diskuteras annat bredvid så stjäl det dyrbar tid. Den dagen de har klarat sina prover och examinationer och är färdiga så får de styra sin tid som de vill. Så småningom ska en kund betala för kunskaperna och det är då det visar sig om de har lärt sig på riktigt. Det kräver tålamod.

Upplever du att unga människor idag vill ta genvägar? –Genom media idag så konsumeras det bilder i en rasande fart. Det gör att vi har ett otroligt utvecklat sinne för tycke och smak i en tidig ålder. Sedan börjar vi på yrkesskolan vid kanske arton års ålder. Då ska man plötsligt börja leverera genom sina händer. Då upptäcker man hur osynkat det blir. Börjar man skolan vid 25 eller 30, eller ännu senare är det ännu svårare att få en balans. Jag själv började ju när jag var tretton och det var ju ett privilegium att få börja så tidigt. Mina händer var i samklang med mitt sinne för skönhet och estetik.

DET OMTALADE ARVET
Hur gick det till när Johan Hellström ärvde Björn Axén? –Johan började på salongen 1984 och vad jag har hört skrev Björn sitt testamente 1985, så han var redan då klar med att Johan skulle ärva. Björn hade ett sinne för människor och såg tidigt att Johan hade någonting. Johan kom från en familj som hade haft affärsrörelser av olika slag så han kunde redan debet och kredit och han var dessutom kreativ. Det var en person i Björns smak. Johan jobbade på salongen i tre år innan han bestämde sig för att börja dansa. Johan och jag hade pratat om att öppna en egen salong och det var i princip klart att vi skulle göra det när Björn försvann. Björn hade innan frågat en av receptionisterna om det var sant att jag och Johan skulle öppna eget och hon hade bekräftat att det stämde. “–Bra, det kommer bli jättebra!” hade Björn svarat. Så han visste vad vi tänkte göra men också att det skulle bli på ett litet annat sätt än vi hade tänkt oss.

Ni var ju båda väldigt unga. Du måste varit kring 35 och Johan är åtta år yngre. –Ja, det var väldigt omvälvande för oss båda. Det var en stor grej i hela Sverige då Björn var en celebritet som figurerade i pressen varje vecka. Det som hände hade ett nyhetsvärde. Johan syntes en hel del i pressen också men jag var mer tillbakadragen. Jag har alltid tyckt att det är mer spännande vad som händer backstage. Det är magiskt i logerna. Det är där man förbereder sig och det är där alla samtal och berättelser finns. Det är där sanningen kommer fram och det är där man stegvis bygger upp någon form av fasad. På scenen sedan spelar man upp sin grej bara – det är inte lika intressant. Publiken får bara se en illusion.

–Jag har en drömbild om min ålderdom. Det är ett hus med mina vänner där vi har loger dit vi varje dag går in och förvandlar oss själva. Det är där vi gråter och skrattar och har alla samtal medan vi skapar och kreerar oss på olika sätt. Det är där vi säger bevingade ord. Allt det där ryms i logerna. Sedan när vi är färdiga med det tackar alla för sig och går och lägger sig och sover. Föreställningen sker i logerna, förklarar Peter skrattandes.

Nu har det under några år varit flertalet både bröllop och dop i Kungliga Hovet och precis innan alla festligheter satt igång har man kunnat se Peter och hans assistenter passera förbi, färdiga med sina uppdrag. De ser ut som hemliga agenter och i handen har Peter en specialtillverkad Louis Vuittonväska med allt som behövs för Drottning Silvias uppsättningar.
Peter, berätta om den väskan! –Den väskan var Björns från början och har hängt med sedan 70-talet och den innehåller allt. Den har även fungerat både som stol och bord när man behövt det och är samtidigt så nätt att den fungerar som handbagage på flyg. Den har fått en väldigt vacker patina genom åren och är väldigt värdefull, inte minst för sitt symboliska värde.

GALAFESTERNAS FRISYRER
Hur ser det kreativa uppdraget ut inför en galafest? Hur tidigt börjar du jobba med uppdraget och hur ser en sådan process ut? –Det är en ganska kort process. Jag vill ha information så sent som möjligt, därför att då håller informationen bättre. Får jag informationen för tidigt hinner så mycket ändras och så vill jag inte ha det. Jag är otroligt snabb och tar så snabba beslut. Mina visioner och idéer kommer så direkt att jag helst inte börjar förrän kunden väl är på plats. Då vet vi väderförhållanden och annat praktiskt samt känner av atmosfären. Sedan finns det olika önskemål som kräver resurser, det är en annan sak, men jag har det mesta med mig och kan trolla på plats. Den nerven roar mig.

Gäller det här även uppdragen för Hovet? –Ja, det gör det. Eftersom att om jag funderar för mycket innan och har en färdig idé, så stämmer den idén sedan sällan med verkligheten. Jag missar då momentum och resultatet blir inte lika bra, och då har jag ett problem. Jag ser istället till att jag har resurser för allt som kan hända så att jag kan skapa något unikt med rätt känsla just då. Att jobba mer efter stundens inlevelse.

Den svenska galascenen versus den internationella? Hur tycker du vi ligger till i Sverige? –Vi ligger bra till. Vi är som många andra väldigt influerade av den röda mattan och den information vi får via media och alla kändisar. Och alla kändisar har skruvade långa hår. Alla vill se så unga ut som möjligt, så släta och söta ut som möjligt, fortsätter Peter med en uttråkad min. –Det är tyvärr väldigt få som har väldesignade uppsättningar eller snygga korta hår. Det är få som har känsla och kunskaper för det hantverket som vi gör. Jag kan också tycka att en vanlig hästsvans kan vara fantastiskt rätt till en lång klänning. Sedan är det så att i filmindustrin är det skådespelaren som är i fokus. En avancerad uppsättning kan stjäla för mycket uppmärksamhet från helheten. Så jag förstår ju varför det ser ut så här men är man riktigt, riktigt skicklig på håruppsättning så är det inte håruppsättningen man sedan tänker på. I min värld är den finaste kommentaren en kund kan få: “–Vad vacker du är.” Inte “–Vilken vacker frisyr du har”. Då är det ju frisören som får berömmet och det är ju inte rätt i den stunden. Så jag tycker att vi ligger bra till men önskar att vi inte skulle svansa efter tidningarna så mycket. Idealen som finns där är lite begränsat. Jag saknar kryddorna.

–Men jag har sagt det förut och jag säger det igen: En bra framgångsrik svensk frisör och är också en av världens bästa frisörer. Jag tycker att vi är så bra. Fransmännen har en enorm formkänsla och är väldigt duktiga på styling men de har också mycket bra hår att jobba med. Italienarna har mest långa hår. I London är de otroligt tekniskt skickliga, så det finns också en kulturell skillnad.

Vad skulle du säga definierar en bra frisör?  –En bra frisör är någon som kan hantera alla kvalitéer. Som är en bra tekniker och även kan skapa i ett så kallat “dåligt hår”. Björn sa något fantastiskt en gång: “–Det finns inga dåliga hår. Men det finns ibland dåliga frisörer.”

Hur ser du på kundmottagande? –Det är viktigt att ha ett intresse och kärlek för människor och att vi är rädda om varandra. När man är kring människor kan det till exempel vara någon som inte når upp till en vara i varuhuset och då hjälper man självklart till. Det är viktigt att visa att vi är till för varandra även fast vi inte känner varandra. I en butik eller på en salong är det viktigt att vara professionell, men det räcker inte. Det måste också finnas en omtanke från hjärtat. Kommer det från hjärtat blir man också fylld av glädje av att göra någon glad. Det blir i längden ihåligt om man saknar hjärta och bara är proffsig.

Hur ser din arbetsvecka ut? –Jag jobbar en dag i veckan med kunder. De som vägrar släppa taget, skrattar Peter. –Sedan är det uppdragen för Hovet. Jag har också skolan och utbildningarna och sitter även med i mycket möten. Det är massor av saker på gång.

Vi kommer få se dig nere i Malmö också på Frisör Eventet! –Ja, då blir det visning med bland annat vår nya kollektion men också en del som vi behåller hemligt just nu. Men det blir kryddigt, elegant och formstarkt! Det kan jag lova.

Stil – vad är det för dig? –Det beror på konceptet men min egen stil och min personliga smak med frisyrer har med helheten att göra. Jag är sparsmakad och kryddstark, vill jag tro. Och jag drar min stil så långt ut mot kanten som möjligt. Var gränsen går beror på modellen. Jag tycker om provokativ skönhet. Jag stretchar det så långt det går men det får inte vara mer än att modellen kan bära upp det. Det är i alla fall så jag tänker. Om jag lyckas med det får andra bedöma.

Vad är det finaste berömmet du kan få? –Åh, det har jag bara upplevt en gång i mitt liv. En enda gång har detta hänt. Det var i Norge och Johan och jag hade visning i varsitt rum, ungefär som ett seminarium. Inne hos Johan var det skrik, tjoho och applåder. Och jag kunde för min inre syn se hur Johan höll på där inne. Inne i mitt rum var det däremot inte ett ljud. Det var helt tyst och publiken var helt tagna av stunden. Situationen var andäktig och allt var bara magiskt. De hade verkligen fattat och allt gick rakt in i hjärtat! Jag minns inte riktigt vilken frisyr jag gjorde men den var så välgjord och så harmonisk. Min modell var så perfekt för uppdraget. Det var bara wow och jag var helt betagen av den situationen. Den uppskattningen de visade var verkligen något ut över det vanliga.

Du berättade att du kunde hamna i konflikt med Björn. Hur är det med Johan? Bråkar ni? –Aldrig! Det har aldrig hänt. Vi är olika där Johan har ett mer sprudlande sätt. Han är mer den som sprattlar med benen och jag är tillbakadragen. Vi kompletterar varandra. Om det någon gång skulle finnas någon meningsskiljaktighet i luften så tar vi det med varandra direkt. Vi står inte ut med att ha något ouppklarat mellan oss. Med Björn var det mycket mer explosivt. Johan och jag vet båda att nära vänner som delar så mycket som vi gör lätt kan hamna i konflikt med varandra, men vi är så måna om varandra och vårdar vår relation. Vi får aldrig hamna i ett bråk, det vore fruktansvärt! Vi vill göra det vi gör tillsammans för vi har dynamik och förstår också att värdesätta varandra.

Är Johan din bästa vän? –Ja, det är han. Vi gör allt tillsammans men förstår också vikten av frisk luft mellan oss, så vi släpper även taget om varandra. Vi möts på mitten och jag är lyckligt medveten om hur privilegierat det är att ha en sådan vän.

Text: Anna Lu Lundholm
Foto: Anna Lu Lundholm & Leonard Gren

 

annalu_2013-11-10__q8c8706

bji%cc%82rn-axc%cc%a7n-2013-018

annalu_2013-11-10__q8c8874-1