Tillbaka

MÖT HOWARD MCLAREN

Howard McLaren har varit på besök i Sverige i samband med lanseringen av märket R+Co som han skapat tillsammans med sina kollegor och vänner Garren och Thom Priano. Tillsammans besitter de en helt unik kunskap om hur man gör hår till modefotograferingar i världsklass. Garren, som gjort mer än 1000 omslag för tidningar som Vogue, Interview och W, kallas av många för “the Godfather of Hair”. Thom Priano är specialist på manlig styling och står bland annat bakom Calvin Klein-looken och ansvarar för hur Brad Pitt, Justin Timberlake och David Bowie ser ut i håret. Howard känner vi igen som Global Creative Director hos Toni&Guy samt Bumble and Bumble. Han är även känd för att ha utvecklat och moderniserat tekniken att klippa med kniv.  Jag fick en pratstund med Howard och det var en riktigt generös man, uppvuxen i Glasgow med rund skotsk dialekt, jag mötte på hotell Nordic Lights i Stockholm.


I en tidigare intervju har du sagt att frisörer snarare tränar sitt seende än sin teknik när de utbildar sig vidare. Kan du utveckla det resonemanget lite? –Tekniken är väldigt viktig att lära sig i början. Man måste kunna sina verktyg och hitta bra rutiner. Teknik var en väldigt stor del av min utbildning, men jag fick aldrig lära mig att verkligen se och använda mina ögon. Jag utbildades till en utmärkt teknisk frisör. Långt senare kom jag på själv att tekniken tog mig bara halvvägs, jag blev aldrig riktigt nöjd. Jag blev tvungen att ta isär mina tekniska kunskaper och börja lära om utefter vad jag såg när jag verkligen öppnade ögonen. Om en kund vill ha en bob kan man klippa den med perfekt teknik, men för att få den riktigt snygg och individanpassad måste man använda sina ögon och verkligen se hur man måste anpassa sin teknik. Jag upptäckte det här när jag började jobba mer med fotograferingar. Samarbetet med fotograferna och de andra i teamet, nyfikenheten och det större sammanhanget utvecklade mitt seende. Att ta isär saker i dess minsta beståndsdelar och sedan sätta ihop dem igen ger en ökad förståelse för hur saker fungerar och det har genom livet gett mig mängder av aha-upplevelser.

Glasgow
Om vi backar bandet till din uppväxt i Glasgow – när visste du att det var frisör du ville bli? – Det är en bra fråga för det var aldrig självklart, det var snarare tillfälligheter som avgjorde. Jag blev utkastad ur grundskolan när jag var 15 år. Jag var stökig och lärarna tyckte jag skulle bestraffas med bältet, men min mamma satte stopp för det och jag fick hoppa av grundskolan. Jag provade att gå till en annan skola, men de hade inte plats för nya elever så jag drev runt på dagarna och försökte komma på vad jag skulle sysselsätta mig med. Min morbror jobbade som murare så jag började jobba med honom för att lära mig det hantverket. Jag bodde under den tiden hos min syster som hade långt vackert hår. En dag när jag kom hem hade hon klippt av allt hår och hade en ny kort frisyr. Jag blev helt ställd – vilken enorm förändring! Det var då jag insåg hur mycket av ens personlighet och utseende som sitter i håret. Det var en helt ny människa som stod framför mig och jag blev jättefascinerad av den förvandlingen. Hon berättade om de här människorna hon hade träffat när hon klippte sig hos Sassoon, att de skulle ha en fest på kvällen och att jag borde hänga med och träffa dem. Under den här perioden på 70-talet var jag inspirerad av street-mode och klädde mig som ett mods. När vi dök upp på festen såg jag helt otroliga människor i orange läderkostymer och afrofrisyrer. De hade platåskor och helt obskyr musik strömmade ur högtalarna. En av killarna som var där frågade vad jag skulle göra under sommaren. Min plan var då att plugga ikapp allt sådant som jag låg efter med för att kunna få kompletta betyg, så jag kunde söka till en ingenjörs-utbildning. Då fick jag frågan om jag ville ha ett sommarjobb istället, på hans salong som låg i ett art deco-hus mitt i Glasgow, där alla modemedvetna gjorde sina hår.
På den salongen påbörjade jag senare min utbildning. Under veckorna fick jag lära mig att lägga hår och klippa med kniv/effilette och på helgerna umgicks jag med de här galna festmänniskorna från Sassoon som flög fram och tillbaka mellan Studio 54 i New York och London, där de höll utbildningar på Sassoons Academy. Jag utbildades mitt i brytpunkten mellan den klassiska skolan och det nya trendiga Sassoon och lärde mig därför båda teknikerna samtidigt. Dessa ytterligheter, med helt olika sätt att tänka, var förvirrande att lära sig samtidigt, men jag är idag glad att jag har utbildning i båda världar eftersom det gör mig mer komplett. Att bygga hår på klassiskt vis är dessutom en kunskap som är oerhört värdefull, inte minst inom modebranschen när man jobbar med visningar och fotograferingar.

London
När jag var färdig med utbildningen längtade jag till London och och sökte upp olika salonger där jag ville jobba. Bland annat Trevor Sorbie, men vi kunde inte komma överens. Sedan träffade jag Guy på Toni&Guy som sa att jag skulle komma tillbaka nästa dag, ta med mig en modell och visa vad jag kunde. Det gick så bra att jag fick jobb på deras salong på Sloane Square. Det var fem riktigt intensiva och utvecklande år som jag jobbade på Toni&Guy. De hade dessutom utbildningar som jag deltog i, så jag fortsatte att lära mig mycket under den här perioden. En dag sa Bruno Mascolo till mig att jag borde bli deras Art Director. Jag svarade “cool” och frågade vad en sådan gjorde. “Det betyder att du berättar för folk vad dom ska göra”. “Ok, cool” svarade jag. Något som jag upptäckte där i London var att vi från Glasgow var väldigt eftertraktade frisörer. London såg sig själva som epicentrum i världen och det resulterade i att vi som bodde utanför ansträngde oss mycket hårdare för att kunna mäta oss. Det gav ju såklart resultat och därför var vi också eftertraktade. Senare blev jag också Creative Director och jobbade mycket tight med Anthony Mascolo och skapade kollektioner och reste mycket till bland annat USA. Det var också under den perioden som jag började göra hår till fotograferingar.

Paris
Efter dessa fem år på Toni&Guy flyttade jag till Paris som frilansare för att kunna jobba ännu mer med kollektioner, visningar och modefotograferingar. Det blev lite av en chock då jag var van att ses som en riktigt skicklig frisör, men i de här sammanhangen var det andra egenskaper som var värdefulla. Vid ett tillfälle skulle jag göra håret till en fotografering med Ellen von Unwerth och hon visade mig idébilder på lagda femtiotalsfrisyrer och jag sa “inga problem” och började bygga håret på modellen. När jag var färdig sa Ellen att det såg hemskt ut. Jag protesterade och visade henne på idébilderna att det var exakt så som hon hade velat ha det. Hon svarade då att hon inte alls hade bett om en identisk frisyr, utan att jag skulle använda idébilden som just en idé och sedan anpassa den till modellen och göra en modern variant. Den idé som dök upp i mitt huvud då var att ta mängder av gelé och arbeta igenom håret på nytt så alla de perfekt lagda vågorna liknade något som skulle kunna vara resultatet av flera utekvällar på raken. Nu börjar det likna något som bättre passar in på det vi håller på med, sa Ellen, nöjd med förändringen.
Den här händelsen öppnade verkligen ögonen på mig. Det handlade inte längre om tekniskt perfekta frisyrer, utan om att ta fram karaktärer som alla olika delar av produktionen är med och skapar. Jag lärde mig lyfta perspektivet från enbart hår till en helhet där håret bara var en del i något större. Från att ha varit en hyllad teknisk frisör hade jag nu utmaningen att jobba på ett helt annat sätt framför mig. Jag fick lära mig att samarbeta med makeupartister och stylister. Det var även under den här perioden jag förstod vikten av att ha bra produkter att jobba med.
Under åren i Paris lärde jag mig också hur viktigt det är med kommunikation mellan alla olika delar i ett team. Om man inte förstår varandras visioner blir det inget trovärdigt resultat. Det blir att någon gör hår, någon lägger makeup, någon klär på kläder och någon ställer modellen i en miljö. Fungerar inte kommunikationen blir det varken någon trovärdig eller snygg helhet. Det syns när kommunikationen inte fungerat i ett jobb. Jag spenderade mycket tid på bibliotek för att fördjupa mig i vad olika stilar innebar. På den tiden fanns inte internet, utan det var i böcker man kunde utöka sin förståelse för vad till exempel Bauhaus är för något och vad det betyder. Vad skillnaden är mellan barock och rokoko. Jag studerade hur modet hade skiftat under olika perioder för att bättre kunna förstå de olika uppdragen. När jag inte hade uppdrag på visningar eller fotograferingar gjorde jag istället olika stiltester. Jag jobbade verkligen jättehårt för att förstå vad det var som förväntades av mig.
Mycket av det här tar jag upp nu när jag utbildar elever. Vi bläddrar i modemagasin där det finns riktigt dyra fotograferingar och pratar om vad det är som gör att vissa av bilderna är helt fantastiska och andra bara okej. Vad är det som gör skillnaden mellan de olika resultaten? Många gånger ser man också att de olika yrkesrollerna tar i för hårt och överjobbar sin del. När man sedan ska ta bilden känner alla att något inte stämmer och man funderar på vad som saknas. Oftast gör man då felet att addera ännu mer saker i bilden, ett stort halsband och kanske en hatt för att säkra upp, men det resulterar istället i att modellen ser ut som en clown.

New York
Innan jag lämnade London träffade jag Michael Gordon, grundaren av Bumble and Bumble, som ställde märkliga frågor till mig. Bland annat vad jag ska göra sen när jag var färdig med det jag höll på med. Under åren i Paris tänkte jag på det där samtalet lite då och då och jag funderade på vad han menade med det han sa. En kväll när jag och min flickvän var nyförlovade och vi åt middag på en mysig restaurang i Portofino i Italien pratade vi om att bilda familj tillsammans. Mitt jobb som frilansande frisör innebar väldigt mycket resor och det är svårt att få ihop med ett fungerande familjeliv. Efter några drinkar bestämde vi att jag skulle ringa till Michael Gordon i New York och fråga om han kunde tänka sig att ses. Jag hade inga pengar så det blev collect call från baren. Michael mindes mig mycket väl och vi bestämde att vi skulle äta middag tillsammans nästa gång jag var i New York. Jag ringde sedan en vän i Louisiana som brukade ordna utbildningsseminarier som jag kunde hålla i för att få ihop pengar till resa och uppehälle i USA och på väg tillbaka till Europa tog jag vägen via New York och träffade Michael som bestämt.
En månad senare flyttade jag och min fästmö till New York och vi bestämde att jag skulle fortsätta jobba som frilans, men knytas till Bumble and Bumble som Art Director och skapa deras kollektioner. Då, i mitten på åttiotalet, var Bumble and Bumble en ganska tråkig salong men Michael var en smart marknadsförare och såg till att vi syntes redaktionellt i tidningarna. Jag jobbade med Bumble and Bumble i 25 fantastiska år där jag kombinerade redaktionella frilansjobb på bland annat Vogue med utbildningar och kollektioner för Bumble and Bumble. Det var även under den här perioden som jag lärde känna Garren.

Tips till frisörer
Mirror läses av både frisörer och deras kunder som sitter i stolen. Har du något tips du vill ge till dem båda? –Om de redan sitter i stolen är det försent. Överenskommelsen om vad som ska göras måste ske mycket tidigare vid konsultationen. Jag anser att frisören och kunden ska ha en gemensam vision och planera kundens hår ett år framöver. Det är jätteviktigt att man inte bara ser till nuläget utan även framtiden. Det händer att kunder inte har tillräcklig längd på håret för att kunna få den önskade frisyren och då måste man hitta vad man kan göra i nuläget för att se så bra ut som möjligt tills kunden har nått rätt längd på sitt hår. Det är även viktigt att frisören och kunden har en form av kontrakt. Hur mycket ansträngning kommer kunden att lägga ner för att håret fortsättningsvis ska se bra ut? Vilka produkter kommer kunden att använda i håret och hur mycket tid för styling kommer kunden att lägga ned på sin frisyr? Allt det här måste frisören och kunden komma överens om för att resultatet ska bli bra och det ska ske innan kappan sätts på och man börjar jobba. En bra frisör ger kunden en en helhetsupplevelse och en bra kund fullföljer kontraktet efter besöket. Det är där resan tillsammans börjar. Veckor senare ska kunden kunna dra handen genom håret och känna sig lika snygg som när hon lämnade salongen. Och så ska det vara tills man ses igen.
För frisören är det viktigt att kunden alltid ser bra ut, även mellan besöken. “If you look good – we look good” säger reklamfilmen Sassoon gjorde på 80-talet och det är sant även idag. Om kunden får beröm för sin frisyr så kommer oftast frågan om vem som är frisören. Det är ett bra sätt för frisören att synas och få nya kunder. Ser kunden illa ut i håret är det ingen vidare reklampelare.

Är det då frisörens uppgift att utbilda kunderna så att de alltid ser bra ut i håret? Hur lyckas man med det när verkligheten är stressiga morgnar då barnen ska till dagis innan det rusas vidare på jobb? –Ja, frisören måste till exempel visa hur en korrekt anpassad hästsvans ska se ut på just den kunden. Frisören ska visa hur en två-minuters-styling kan göras på kundens hår. Hur man sedan stylar inför ett viktigt jobbmöte och sedan hur kunden på tio minuter kan göra en styling inför kvällens middag och så vidare. Det är kunden som måste berätta vilka situationer som finns och hur mycket tid kunden är beredd att lägga inför dessa situationer. Om både kunden och frisören lägger lite energi på det här så kommer kunden att alltid se helt fantastisk ut i håret. Även under stressiga måndagsmorgnar eftersom kunden vet exakt hur hon ska styla håret på bara några minuter.  En bra salong ser till att kunden får en helhetsupplevelse där allt det här ingår. Förr i tiden var ett besök hos frisören en stor upplevelse man inte glömde. Ett besök hos Antoine de Paris, Alexandre, Caritasystrarna eller Kenneth i New York var alltid speciellt och minnesvärt. Idag har de flesta salonger ett snabbköpstänk där allt går för fort och då går man miste om mycket kvalité. Det klipps snabbt för att hinna med så många kunder som möjligt. Det här är synd och det gör också att priserna som salongerna kan ta har fastnat i utveckling.
En kund betalar vad som helst för en upplevelse. Se bara på handväskor och deras prissättning. En kund lägger inte 20 000 kronor på en väska enbart för dess kvalité – det är hela upplevelsen de köper. Tänk då vidare att väskan är något som kunden sedan ställer ifrån sig. Jag ser alldeles för ofta människor som lägger enorma pengar på kläder och accessoarer, men de har samtidigt en billig lågbudgetfrisyr. Din frisyr bär du alltid med dig, även när du är naken, så varför inte lägga mer resurser på något som verkligen gör skillnad för ditt utseende?
Priserna på salonger har fastnat eftersom vi har reducerat upplevelsen av ett salongbesök till ett minimum. Vi har accepterat jargongen att det ska vara billigt att klippa sig och att det ska gå fort. Vill vi ändra på det här måste vi börja visa på skillnader. Behåll lågbudgetsalonger för de kunder som vill ha det så, men våga också satsa på salonger som ger en helt annan dimension till upplevelse och kvalité.

Om du skulle öppna en salong i här i Sverige – hur skulle den se ut och vad skulle vara din målsättning? –Det är första gången jag är i Sverige och vad jag hunnit se hittills som tilltalar mig är minimalismen och renheten. Jag tycker om de enkla förpackningarna på apoteken. Sedan tidigare vet jag att det finns mycket bra mode och musik som kommer härifrån, men jag kan spontant inte svara på hur en salong skulle se ut om jag skulle öppna en här. När jag flyttade från New York till Los Angeles, där jag bor nu, öppnade jag en salong som heter Whitehouse.

Whitehouse
Berätta mer om Whitehouse! –Det är egentligen ett projekt som jag startade med min flickvän Amanda Wall, som är modell och driver en agentur där hon castar och stylar modefotograferingar. Vi hade jobbat ihop och rest runt i världen under tre år. När vi var i Los Angeles hittade vi denna bungalow som vi förvandlade till en projekt-salong. I mitten finns ett stort vitt rum, bra belyst med en enorm spegel på ena väggen. Vi installerade en enda stol i mitten. Vi stängde av våra telefoner och svarade knappt på mail. Om vi någon gång svarade bad vi kunderna att skicka bilder så återkom vi med ett svar om vi ville anta oss dem som kund.  Vi hade under en period där i början gjort håren på några nyckelpersoner i LA och det här spred sig som en löpeld och folk struntade i vad vi kostade, för de ville absolut komma till Whitehouse för att bli kunder hos oss. Vi gör långa och verkligen genomjobbade konsultationer och vi klipper aldrig vid första besöket. Det är en vecka från den färdiga konsultation till dess att vi klipper. Vi har till exempel en kund, en kille från Kina som jobbar som stylist och är väldigt mån om sitt utseende. När han kom till oss hade han alldeles för kort hår med genomlys och en massa andra problem. Jag förklarade varför jag inte ville eller kunde göra någonting och bad honom komma tillbaka efter fyra månader när hans hår hade växt ut. Han blev helt ställd och undrade hur han skulle kunna vänta så länge och frågade om han fick gå till sin ordinarie barberare under tiden, men det sa jag att han inte fick. Det är så Whitehouse fungerar. Om du går igenom hela processen på Whitehouse är du en helhets-medlem. Du ingår i vår community där vi båda fullföljer våra kontrakt. Vi kom fram till en deal där jag putsade till nacklinjen och runt öronen varannan vecka tills dess att håret hade blivit tillräckligt långt för att kunna klippa honom på riktigt. Jag sa också att jag inte tänkte ta betalt förrän längden fanns i håret och han var redo att bli kund hos oss. Han fullföljde och besökte oss varannan vecka och det tog sex månader innan vi satte igång på riktigt och jag tog betalt för första gången. Vi ger alltid våra kunder två visitkort. Ett till dem själva och ett de ska ge till en vän som de tror skulle passa på Whitehouse.

Hur fortsätter du din egen utveckling? –Amanda är bra på casting och när hon ser någon på stan som skulle passa hos oss erbjuder vi dem en gratis konsultation inklusive klipp. Det här är ett bra sätt för mig att kunna testa nya idéer och utveckla tankar. Ofta är det yngre människor som inte har råd att gå till frisören, så de har oförstörda hår och är ofta beredda på lite mer experimentella frisyrer. Generellt måste kommunikation mellan frisör och kund bli bättre. På en salong där det är fullt med stolar och full aktivitet är det svårt att hitta lugn och inre fokus på uppgiften. Man får lära sig att utveckla en egen sfär där man får med sig kunden och bygger upp ett förtroende.
Jag besökte en salong i Wien som heter Bundy Bundy och där har de en lounge där man blir fullt konsulterad av en stylist innan man ens får komma in i salongen. Är det åt det hållet du vill att fler salonger ska jobba? –Det är perfekt och ett utmärkt sätt att tillsammans komma fram till huruvida det kommer att fungera mellan kund och frisör. Det är där man upptäcker om frisören och kunden förstår varandra och om resultatet kommer att bli en nöjd återkommande kund. Det är inte självklart att frisör och kund är rätt för varandra. Sedan är det även så att det är bra att ibland byta ut sin frisör när man fastnat i ett mönster allt för länge. Jag känner kollegor som alltid är fullbokade och aldrig kan ta emot nya kunder och jag tycker det är så sorgligt eftersom de många gånger fastnar och missar upplevelsen av en ny kund.
Garren jobbar på ett bra sätt i sin salong i New York. Han tar alla nya kunder och sedan får de yngre på hans salong underhålla frisyrerna tills kunden vill ha en förändring. Då är det Garren som gör förändringen. På så sätt har han hela tiden en stor kreativitet och utmaning i sina jobb. Alla som går dit vill ju dessutom ha “the Garren experience” och det här arbetssättet gör att fler kan få uppleva den.

Hur ser du på statusen som frisörer har? Och hur kan man få frisörer att nå samma nivåer som andra professioner inom mode har? Till exempel kläddesigners som är högst upp i hierarkin. Alla vet vem Karl Lagerfeld är, men en frisör når inte den typen av erkännande. –Alla visste vem Vidal Sassoon var! Han hade sin signaturstil inom klippteknik och det kanske är det frisörer behöver för att utmärka sig bättre. Kanske är det så att vi försöker göra allt samtidigt och blir då istället inte tillräckligt bra på ett specifikt område för att utmärka oss? Sedan är det även så att man kan köpa Karl Lagerfeld och ta med hans design hem på ett enkelt sätt. Du ser hela tiden annonser och modereportage om kläder i tidningarna och det blir enkelt för alla att peka på något och säga att det där vill jag ha. Man kan inte köpa “hår” på samma enkla sätt. Återigen så har du alltid ditt hår med dig, så det borde egentligen vara viktigare att håret alltid är snyggt framför att ha ett designer-plagg. Vi måste få folk att ändra sina prioriteringar. Och vi måste se till att ett salongsbesök blir en upplevelse igen.

Vad har du för tips till frisörer som vill följa dina fotspår med modefotograferingar och visningar? –Inom R+Co håller vi på att skapa en utbildning och en guideline där jag, Garren och Thom kommer att dela med oss av precis all kunskap vi har inom det här. Både våra framgångar men också våra misstag kommer att finnas med. Jag har lärt mig mycket av mina misstag och det känns viktigt att dela med sig av den kunskapen till alla som vill jobba med det här. Vi vill vara väldigt transparenta och dela med oss av alla våra kunskaper för att kunna guida på bästa sätt. Under 2015 kommer det mer information om det här, så håll utkik!

Fototips
Vad har du för tips till frisörer som gör egna kollektioner de fotar? –Jag började fota själv när jag började jobba för Bumble and Bumble på 80-talet, eftersom jag tyckte det var enklare att visa på bild vad jag ville säga än att berätta med ord så att någon förstod vad jag ville ha sagt. I början handlade det mycket om att testa och misslyckas, men jag gav inte upp och eftersom jag fotade hela tiden så lärde jag mig också längs vägen. Om man plåtar för sällan blir fotograferingstillfället alldeles för ansträngt. Förväntningarna blir för höga vilket skapar misskommunikation och en alltför spänd situation där alla överarbetar sina delar. Fotar man varje dag blir en fotografering så småningom avdramatiserad och man kan istället ägna sig åt en verklig kommunikation. Det blir dessutom ett naturligare resultat och man tränar upp sina ögon att se bild när man fotar hela tiden. Till slut ser du en röd tråd genom alla dina bilder och det är början till att hitta sin egen identitet yrkesmässigt. Just vad det gäller frisyrbilder ska det synas att det handlar om håret. Håret ska inte behöva konkurrera med alltför mycket annat. Sedan är det viktigt att du hittar ditt team. Leta till exempel på olika utbildningar för fotografer och makeup-artister etcetera och börja jobba med olika projekt tillsammans och lär er kommunicera visioner med varandra.

Nästa generation
Har du några råd du vill ge till nästa generation av frisörer? –Välkomna och gör er redo att ta ansvar för hantverket! Försök att inte göra allt på en gång. Låt saker ta tid och lär er ordentligt innan ni tar stora steg. Det är helt okej att planera en egen salong femton år framåt i tiden efter er utbildning. Att vilja ha den där salongen direkt när ni gått ur skolan är att gå fram för fort. Lär er toupera ett hår och göra en uppsättning på ett korrekt sätt och lär er produktkontroll innan ni söker er till Paris för att jobba backstage. Kan ni alla grunder ordentligt i hur man bygger ett hår kommer ni att få jobb och kunna stanna kvar. Om ni åker dit innan ni är redo kommer ni att bli besvikna. Backstage är inget ställe att lära sig några grunder på, det finns inga nyheter eller annorlunda tekniker att lära sig där. När ni väl är där måste ni redan  kunna dem. Det ni däremot lär er är alla olika roller som finns backstage. Hur man kommunicerar och vad alla gör och ansvarar för.

Finns det avslutningsvis någon känd person som du skulle vilja ge en helt ny frisyr? –Jag har gjort flera kända personer när jag jobbade i Paris och i New York, men jag har ingen favorit eller så. Jag vill jobba med dem som är redo och öppna för förändringar och som inte har sin agent springandes runt och stressar. Sedan tänker jag att alla skulle kunna vara kändisar. För två veckor sedan klippte jag en tjej i Dallas. Hon förstod vårt koncept helt och hållet och förvandlades från en anonym flicka till en riktig personlighet. Det förändrade hennes liv. Jag har hört kollegor som jobbar på salong säga att de längtar till nästa fotografering så att de äntligen kan få vara kreativa. Det är så sorgligt när de ser på sitt jobb på det sättet. Varför inte använda sin kreativitet med varje kund man träffar? Om du väntar med att använda din kreativitet till en fotografering kommer du att bli besviken eftersom du sätter förväntningarna för högt. Vi måste träna vår kreativitet även i vardagen och öppna våra ögon på nytt inför varje situation. Försök att ge den energin i ditt vardagliga liv, det är det bästa sättet att utvecklas.

Text & foto: Anna Lu Lundholm
Illustrationerna kommer från Howards anteckningsbok