Tillbaka

John Paul DeJoria

anna_2016-06-21__q8c5946

En fantastisk företagare och filantrop och en man som aldrig tidigare varit i Sverige.

Jag fick ett samtal från Jonas Wik på Paul Mitchell i Sverige som undrade om jag var intresserad av att träffa denne man. Han var här helt privat men gick med på att träffa en journalist under en timme. Klart jag ville, ingen tvekan där, trots knapp framförhållning. Vi möts i hans svit på Grand Hôtel i Stockholm och maken till ödmjuk och trevlig människa får man leta efter. Jag blev helt fascinerad och timmen jag blivit lovad gick så fort att det blev en stund till.

John Paul DeJoria är son till en pappa som var från Italien och en mor som var från Grekland. Föräldrarna skildes när han var två år och hans mamma var då så fattig att John Paul fick placeras i East Los Angeles fosterhem. Efter några år fick han komma hem igen och redan från  att han var nio år gammal sålde han julkort och tidningar för att hjälpa till med försörjningen. Så mycket skola blev det inte men han klarade att gå ut från High School när han var 18 år och efter det blev det US Navy i två år. Sedan blev det en massa olika jobb bland annat som försäkringssäljare innan han började på Redken och efter en del år och i flera positioner fick han sparken efter att han kritiserat affärsupplägget.

Det bästa med tiden i frisörbranschen var att han träffade en begåvad och känd frisör vid namn Paul Mitchell och dessa två herrar beslöt sig nu för att göra en gemensam resa 1980. En resa som räckte ända till att bli det största hårvårdsmärket i USA och ett av de största i världen, John Paul Mitchell System.
–Paul och jag hade bestämt oss för att göra detta tillsammans. Samtidigt skilde jag mig och lämnade huset och i stort sett alla pengar jag hade. Vi hade ju fått ett lånelöfte från banken på 500.000 dollar, så jag skulle nog klara mig, förklarar John Paul. –Vi hade under en lång tid gjort klart allt arbete med att ta fram de rätta produkterna och gjort en bra affärsplan. Nu gick vi till banken och där möttes vi med orden: “Tyvärr är det en så pass lågkonjunktur nu så att inte vi eller någon annan lånar ut pengar till ett så riskfyllt projekt.”
–Där stod vi. Paul hade 350 dollar och jag lånade ihop samma summa, så 700 dollar var allt vi hade och i stället för att lägga den första ordern som vi hade tänkt fick vi beställa småflaskor i en mycket mindre mängd. Trettio dagars fakturatid fick vi och jag gick nog upp och ner på varenda gata i Los Angeles för att lyckas sälja mot kontant betalning. Så här fick vi göra med de första beställningarna, innan vi vågade satsa på normala storlekar. De första veckorna sov jag i bilen och levde i stort sett på ingenting. Det tog oss två år innan vi kunde betala alla räkningar i tid. Det blir inte alltid som man tänkt sig från början, men med hårt arbete fixar man det oftast till slut.

Ja ni har verkligen lyckats, inte minst i USA? –Det har gått ofattbart bra och det dröjde inte alltför många år innan vi var nummer ett i USA och idag finns vi i 96 andra länder, vilket inte ens jag kunde drömma om när vi startade utan några pengar.

Ni driver också en mängd skolor och jag hade nöjet  att närvara när du fick en utmärkelse för just era utbildningar i januari? –Idag har vi 120 skolor runt om i USA. Skall vi ha någon framtid i frisörbranschen behöver vi prioritera de nya generationerna av frisörer. Ger vi dem inte en bra utbildning finns ingen framtid, så detta vill vi prioritera.

Hur stor del av Paul Mitchell är du själv idag? –Jag äger 51 procent, så jag har full kontroll.

Du har lovat att Paul Mitchell skall vara ett märke som skall vara frisörer trogna i all framtid? –Det är ett väldigt seriöst löfte. I mitt testamente står skrivet att namnet Paul Mitchell endast får säljas till frisörer och namnet skall ägas av en stiftelse i 360 år. Det innebär att löftet gäller vad som än händer.

Berätta lite om dina olika engagemang? –Med min bakgrund känns det viktigt att kunna ge tillbaka och dela med sig när man nu kan. Paul Mitchell har från starten haft ett stort miljöengagemang, så det jag gör är till viss del en fortsättning av det. Förutom miljön är jag också engagerad i att rädda hajar och valar som hotas av utrotning i vissa vatten. Likaså har vi ett program där vi mättar 7000 barn i fattiga miljöer varje dag.

Jag frågade John Paul om jag kunde maila honom om jag kom på någon ny fråga, men det kunde jag inte. Han använder nämligen inte dator och mail. –Jag har mobiltelefon som jag ringer med och även skickar sms, men jag vill alltid ha en mer direkt kontakt med människor och jag använder fax. Dock är människor runt omkring mig uppkopplade mer eller mindre hela tiden.

Vart har ni ert huvudkontor? –Paul Mitchell finns i Beverly Hills, men jag är lika mycket i Austin, Texas. Jag har hus på bägge ställena.

Hur ser då framtiden ut för Paul Mitchell? –Vi försätter växa varje år och det kan vi endast göra om vi har en stor kundnöjdhet, så att sätta frisörens behov främst tror jag är vägen in i framtiden. Sedan tar vi fram och utvecklar nya produkter och en av dessa släpper vi nu. Det är en produkt som skall minska håravfall och den tror vi mycket på.

Du har även andra företag bland annat ett med tequila? –Jag startade 1989 det som idag är världens mesta prestigemärke. Det är en ultra premium tequila som heter Patron. Det är mer än dubbelt så dyrt som andra märken och finns i mängder av länder och den dyraste kostar över 250 dollar (drygt 2000 sek). I Patron äger jag 70 procent och sedan är jag engagerad i ytterligare några företag.

John Paul DeJoria är idag god för runt 27 miljarder kronor och han är en stor filantrop med massor av välgörenhetsprojekt i olika områden. Han är samtidigt så jordnära och trots sin rikedom kommer han ihåg sin tuffa barndom. Hans utbildning kan jämföras med gymnasium, vilket han berättade en kul historia om.
–Jag har mest lärt mig av livet och jag försöker hela tiden ge tillbaka av den kunskapen och då ofta genom föredrag på olika universitets ekonomiutbildningar. För några år sedan fick jag en inbjudan att avslutningstala på ett prestigefullt universitet och jag tackade genast ja. Ett par veckor innan fick jag ett telefonsamtal från rektorn där han beklagade att de inte kunde låta mig med endast gymnasieutbildning göra detta. Därefter erbjöd han mig en doktorstitel i juridik och om jag accepterade detta så var alla hinder undanröjda och jag var välkommen. Så helt plötsligt var jag nu doktor i juridik.

John Paul började berätta om de fantastiska dagar han och hans fru haft i Stockholm och hur vacker staden är och inte minst hur ren den är. Dessutom tycker han att svenskar är snygga människor och vänliga dessutom och precis som med allt annat John Paul säger skall man ta det på allvar då han hela tiden svarar ärligt och utan omsvep.
Vi fick också en lektion om hans fru Eloise svenska band och hennes släkthistoria flera generationer tillbaka som innehöll flera betydande personer.
Vårt möte blev betydligt längre än en timme och jag hade gärna stannat dubbelt så länge med denne ödmjuke och charmiga man. Ett sant nöje var det.

Text: Jörgen Edström
Foto: Anna Lu Lundholm

 

anna_2016-06-21__q8c5962

558441_10150650554559915_172309269914_9334687_1499621773_n

538574_10151065113744915_1497903978_n

171797_191279000894690_6141835_o

acr18182032250880-619613