Tillbaka

Hans Nilsson och Tomas Edlund

Det är inte helt lätt att få Hans och Tomas att samtidigt sitta ner under några timmar, då de båda ständigt är på språng, alltid har fullt upp med salongen, kunder eller andra projekt.

Nu har jag så äntligen fått till det med dessa två så framgångsrika frisörer, som på många sätt är lika, men som på andra sätt är väldigt olika. Det finns dock en massa saker som binder dem samman och då inte minst att de arbetat med massor av visningar tillsammans. Hans och Tomas har ibland olika syn på frisörlivet och det gör det så intressant att samtala med dem.
Lite snabb info: Hans är från Norrköping och startade, efter några år med Toni&Guy, Noir Stockholm 2007. Tomas är från Stockholm och har drivit Hostomas sedan 1994.

Är ni båda strukturerade, eller tvärtom?
Tomas: – Jag är som upplöst i peroxid. Allt händer på samma gång och överraskande nog brukar jag få till det i slutet. När man fått barn har jag tvingats att bli lite mer strukturerad i livet.
Hans: – Mitt stora problem är väl snarare att jag är en obotlig tidsoptimist, men jämfört med vissa andra är jag nog strukturerad.

Ni har gjort en massa saker tillsammans. Berätta!
T: – Vi har massor, men vi kan ju börja med när vi för ganska många år sedan arbetade på Wella Showboat. Det var extremt slitsamt och jag blundade nästan inte på tre dygn, varav två var på båten.
H: – Jag kommer ihåg detta. Var det inte en jädrans sjögång och sjösjuka då?
T: – Så var det. Jag kommer också ihåg i Jönköping, då huden lossnade i din hand.
H: – Jag försökte forma en plastbit jag byggt för att bygga håret med, när den smalt i min hand. Men det rättade till sig senare.

Har ni aldrig behövt ställa in någon visning?
H: – Aldrig, men någon gång borde man gjort det. Vet att jag hade tokinfluensa och var tvungen att sova tre timmar innan det var dags för scenen och efteråt var jag helt borta.
T: – Jag hade också en sådan resa, men med magsjuka. Jag spydde det sista jag gjorde innan jag gick upp och sedan fick jag gå ut och göra detsamma mellan modellerna. Men ställa in gör man bara inte.

Hur upplever ni detta med att driva egen salong?
T: – När jag startade var det jag plus en till och sen anställde jag successivt tills vi var elva stycken och på den tiden var alla mer eller mindre fullbokade jämt. Detta var 1997. Då hade detta med hyrstolar börjat slå igenom rejält i Stockholm och några i personalen ville hyra stol. Det var på den tiden fult med hyrstolar, men de som ville gå från anställning till hyrstol fick det. Efter ett tag drog ett gäng och då var det bara att börja anställa nya. Men när ytterligare ett gäng drog efter några år hade jag fått nog och idag har vi bara hyrstolar. Det känns skönt att slippa ansvar för allt och alla och slippa sitta där med paniken när folk försvinner. Trycket på salongen är idag inte automatiskt lika stort som på nittiotalet och de hyrstolar vi har idag arbetar verkligen hårt för att lyckas.
H: – Det är naturligtvis tufft att driva. Men samtidigt är det väldigt kul när man nu, som vi, har fantastiskt duktig personal. Alla är duktiga på prebooking. Det är idag inte så svårt att i centrala Stockholm få kunder att komma på de tider vi erbjuder. Nästan alla av dem har arbeten där tiderna är flexibla och sen har vi mycket webbokningar också. Vi har märkt att det blir fler kunder som vill ha separata tider för klippning och färgning och då vill de boka upp dessa i god tid. Därför fungerar detta med prebook så bra.
T: – Jag tar bara emot två tider framåt åt gången. Annars skulle jag vara låst ett år i förväg.
H: – Hos oss kan man boka fler gånger, men absolut inte ett år i förväg.

Hur mycket arbetar ni med kunder på salongen och hur får ni till fritid?
H: – Efter att jag opererade ryggen har jag varit tvungen att börja träna. Började med powerwalk för att sen börja jogga och sedan springa och nu har jag hunnit med några maraton och ryggen känns riktigt bra igen. Därför avsätter jag tid till träning.
T: – Jag har under några år haft årskort på gymmet och brukar gå dit tre gånger om året.
H: – Jag arbetar med kunder max två dagar i veckan. Resten av tiden går åt till att driva företaget, planera visningar, utbildningar och alla fotojobb. Min partner Ellen är manager på salongen och allt vi inte är bra på har vi lejt bort, som till exempel ekonomin. Från dag ett har fokus varit på att driva ett företag.

Vad är din roll i företaget idag?
H: – Jag är ägare naturligtvis och sen Creative Director, vilket är mitt största intresse, att utveckla salongen och teamet.

Vad gör ni då på era salonger för att utvecklas?
H: – Varje onsdag kväll har vi träning och då inte minst för våra fyra trainee. Sen var 6:e vecka har vi art kväll, då vi titta lite större på allt. Det gäller att hela tiden utvecklas och att aldrig bli bekväm.
T: – Vi har träningskväll en gång i månaden och möte varannan vecka. Det är viktigt att det händer något hela tiden, annars kan man lätt bli trött på sig själv.
H: – Idag är det som att vi hoppar runt och träffar samma människor var  6–8:e vecka, vilket ju är kul, men det behövs att vi då är riktigt stimulerade.
T: – Ja vi behöver ju inte titta på TV direkt. Vi har ju en realityshow på salongen varje dag.


Ni har ju båda salongerna centralt, vad har läget för betydelse?

H: – Läget är inte det absolut viktigaste. Vi ligger visserligen centralt men inte i ett läge där alla ser salongen. Vi vill inte ha ett ”in your face” läge. Tror det viktigaste är att kunderna vet vilka är och var vi finns, då tar de sig dit.
T: – Håller helt med. Vi hade hemligt telefonnummer i 4 år och det var för först för 7 år sedan vi skaffade en liten text på fönstret där det står hostomas. Egentligen skulle jag vilja ha ett penthouse tillsammans med de allra duktigaste frisörerna och dit kunde bara de kunder komma som fått en speciell kod. Detta är förståss bara ett av mina ”spån”, men iden är kul.

Har någon av er tankar på att expandera?
H: – Vi har expanderat vår salong och maximerat vår yta så mycket det går. Just nu har vi inga planer på att öppna fler salonger. Tror det gäller att känna att vi gjort allt vi kan där vi är idag. Nu är vi 21 stycken och kan nog inte klämma in fler i våra lokaler.
T: – Jag vill absolut inte växa, snarare minska. Där vi är med salongen idag finns plats för max 10 frisörer, men det finns inget egenvärde i att vara många. Ibland kan det i stället vara bättre att vara färre, så att man kontroll på allt.
H: – Man tjänar inte per automatik mer när man är fler och att ta steget att öppna en salong till är stort. Hellre att göra något bra med det vi har än att springa efter allt. Skall man öppna fler salonger är det svårare är det också svårare att vara närvarande och det krävs dessutom en viss storlek för att få lönsamhet.

Det känns som att ni båda har behov av ständig stimulans?
H+T: – Ja ständigt. Hjärnan går för det mesta på högvarv. Det är alltid en fördel när man får arbeta med ett team, man stimulerar varandra.

Ni har dragit ner på visningar båda två?
T: – Ja av olika anledningar. När det var som mest var det 50–55 stycken per år och det fungerar bara inte längre. Nu blir det mindre än tio om året och det fungerar okej med familj, salong och andra projekt.
H: – Jag gör bara 2 i Sverige under detta året plus lite internationella för Sebastian. Annars är det som Tomas sa, svårt att hinna med allt i livet.
T: – Detta med visningar är inte samma marknad för som det var tidigare. Jag tror de måste vara mer selektiva och idag måste man vara riktigt uppdaterad hela tiden, då alla är grymt medvetna idag.
H: – Det finns inte längre ett mode åt gången, utan allt handlar mycket mera om grupptillhörighet. Alla har idag tillgång till allt som händer, när det händer. Det som är riktigt hett idag håller max en månad innan det är något annat som gäller.

Båda är rörande överens om att det som finns till exempel på Youtube idag är viktigt att vara medveten om, annars är det lätt att hamna i underläge mot kunden. Förr visste kunden aldrig mer än frisören. Idag är det många gånger så.

Tillbaka till detta med visningar och utbildningar. Ni var inne på att det inte är samma marknad för det idag.
H: – Tror de där visningarna där vi gjorde mycket arbete på scenen är i stort sett förbi. I alla fall inför en större publik. Tror mer på mindre grupper med look and learn eller riktigt stora visningar som fungerar idag.
T: – Ja, mellanformatet är inte lika lätt idag. Men samtidigt gäller det att förmedla en känsla inför en grupp människor och då måste det vara lustfyllt och nytt.

Pratar ni mycket produkter på era visningar?
T: – Jag pratar endast om en produkt om den verkligen gör skillnad, annars inte. Och jag pratar aldrig blandningar av färg till exempel.
H: – Jag pratar nog om produkter när det är för Sebastian jag gör visningen. När vi gör visningarna för Noir är det helt annorlunda.

Båda är helt överens om att om inte klippningen och färgen sitter, så hjälper inga produkter i världen.

H: – Vårt yrke är fantastiskt på så många sätt och det gäller att vi själva förstår det och att vi också kan förmedla det till våra kunder. Vi måste våga vara duktiga och vi måste våga ta betalt för det.
T: – Detta är väl ett problem hos vissa frisörer. De kan vare sig förmedla detta eller ta det pris de är värda.

Ja, detta samtal kommer att fortsätta i nästa nummer av Mirror Magazine, som kommer i slutet av maj månad. Då kommer samtalet att handla om utbildningar, lite mode inför sommaren, de vanligaste felen frisörer gör och om det verkligen går att få en bra inkomst som frisör. Så missa inte att följa detta intressanta samtal vidare, för så mycket sammanlagd kunskap, erfarenhet och så mycket idéer som dessa två frisörer representerar finns ingen annanstans.

Text: Jörgen Edström
Foto: Anna Lu Lundholm