Tillbaka

FRISÖRYRKET a 1956

När jag letade igenom gamla böcker hittade jag tre stycken inbundna verk med titeln Sveriges Hantverk. Där presenteras i bokstavsordning Sveriges alla hantverks-yrken från Bagaryrket till Urmakaryrket och på sidan 785 finns tre sidor om Frisöryrket. Dessa böcker är tryckta 1956 och har en undertitel: ”Svenskt Hantverk, en bok om dess förflutna och nutid”. Just dessa exemplar är tryckta för min farfar, Glasmästaren Bror Edström och har nummer 46. Texten nedan är direkt och exakt hämtad därifrån.

Omkring år 1920 inträffade den stora revolutionen i det uråldriga frisöryrket, då det korta håret blev dammode, vilket med en gång omskapade hela damfrisöryrket, som tidigare – märkligt nog – varit ett mycket obetydligt näringsfång. Härigenom och tack vare allmänhetens ökade anspråk på förbättrad hygien har yrket fått en allt större plats och betydelse i vårt dagliga liv. Den gamle perukmakaren har försvunnit, likaså ”barberaren” och rakstugan har numera blivit frisérsalong. Betäckningen frisör är numera ett adekvat uttryck för vårt arbetes innehåll.

Den vanliga uppfattningen att frisöryrket är ett enhetligt yrke är felaktigt. Herr- och damfrisören kräver var för sig sin speciella utbildning, och i det praktiska utövandet har det visat sig, att de båda grupperna är vitt skilda, även om s.k. kombinerade affärer förekommer, vilka dock då, väl att märka drives med olika personalgrupper.
Att utbildas till frisör fodras en tid av minst 3 á 4 år.Utbildningen börjar vid 15 till 16 års ålder, då lärlingen under överinseende av hantverksmästaren blir undervisad vid ett företag, dit han eller hon knutits med kontrakt med ömsesidiga förpliktelser. Hantverksmästaren har därmed förbundit sig att utbilda lärlingen. Yrkets arbetsavtal innehåller bestämmelser om hur utbildningen skall fortgå.

När utbildningstiden är slut och kontraktet utgår, skall vederbörande elev avlägga arbetsprov inför en lärlingsnämnd och erhåller då utlärlingsbetyg, och – om kunskapsmåttet räcker till – olika belöningar, dels från yrkets organisationer och dels från SHOS, från vilken organisation lärlingen erhåller sitt gesällbrev. Detta är den hävdvunna formen för hantverksutbildningen.

Sedan yrkesskoleväsendet kom till, sker på de orter där yrkesskola finnes en del av utbildningen vid denna, s.k. växelutbildning. Anställningsformerna är dock de ovan angivna. Sedan lärlingen fått sitt utlärlingsbetyg återstår enligt arbetsavtalet två s.k. praktikantår, innan den högsta lönegruppen nås. Under hela utbildningstiden utgår avlöning. Vid sidan av den legitima utbildningen finnes dock tyvärr en del privata, affärsbetonade företag, s.k. ”akademier”, som mot kraftigt tilltagen avgift åtar sig att utbilda elever på kort tid, vanligen 6 månader. Denna s.k. Korttidsutbildning är ej att rekommendera, snarare att varna för, ty det säger sig självt att utbildningen efter dessa 6 månader måste forsätta, och under normala förhållanden har på sådant sätt utbildade ungdomar svårt att erhålla anställning.

För att följa med utbildningen – frisöryrket är ett typiskt modeyrke – har yrkesorganisationerna tagit som en av sina arbetsuppgifter att medverka till fortsatt utbildning genom anordnande av kurser för hantverksmästare, bl.a. på Statens Hantverksinstitut, samt att på olika orter ge demonstrationer med hjälp av instruktörer och konsulenter. En livlig
kontakt äger rum med andra länders organisationer, ofta i studiesyfte, och vidare är att nämna att stora fabriker inom branschen ofta har skolor för undervisning inom sitt specialområde. På så sätt pågår en ständig fortbildning, vilket även stödes av organisationerna med stipendier.

En intresserad och kunnig herr- och damfrisör har goda inkomstmöjligheter inom sitt yrke. Den mångkunnige och energiske premieras här som på andra områden. Att en gång komma att driva sin egen affär är väl målet för de flesta, vilken önskan tagit sig uttryck i tillkomsten av allt för många affärsföretag.

Yrkets organisationer, Svenska Frisörföreningen och Svenska Frisörarbetarförbundet, har nedlagt ett energiskt arbete att organisera alla yrkesutövare, och därför är frisöryrket ett av de bäst organiserade yrkena i landet med nästan hundraprocentig anslutning. Organisationerna är uppdelade i 33 distrikt men 2 avdelningar, en dam och en herravdelning i varje distrikt. Varje avdelning har sin styrelse och sin lärlingsnämnd, vilken har till arbetsuppgift att sköta alla lärlingsfrågor.
I denna nämnd ingår representanter från båda organisationerna. De båda huvudorganisationerna är avtalsslutande parter och i ett gemensamt riksavtal finnes infört de bestämmelser som gäller för frisöryrkets utövande.

Beträffande frisöryrkets framtid har man all anledning tro, att yrket på grund av sin karaktär av serviceyrke fyller en stor uppgift för den enskilda människan. Tack vare det korta håret för damerna, de moderna hjälpmedlen samt inte minst den moderna kvinnan som egen inkomsttagare, har damfrisöryrket utvecklats våldsamt. Yrket kan aldrig bli konfektionsbetonat utan kräver alltid mänsklig arbetskraft.

Utvecklingen pågår alltjämt och nya preparat, ny apparatur och nya metoder medverkar att hålla yrket vid liv. Samma förhållande är det med herrfrisöryrket. Den moderne herrfrisören av idag har samma utgångsläge som damfrisören.
Dagens aktuella problem är i första hand arbetskraftbristen, vilket problem branschen delar med alla övriga yrken. En lättnad kan man kanske se fram emot, när de stora barnkullarna om några år kommer ut i produktionen. Yrkets lärlingsväsende arbetar för högtryck och medverkar också till att lätta problemet. Ett annat problem som börjat visa sig är lokalfrågan. De ökade byggnadskostnaderna och därmed kraftigt höjda hyror kan komma att beskära tillkomsten av nya affärer, vilket nog egentligen skulle vara till fördel för yrket och kunna skapa större enheter och göra yrkets lönsamhet bättre och även naturligare. Tillkomsten av s.k. enmansföretag är ingen sund utveckling.

En vanlig uppfattning är, att frisöryrket är ett ”lätt” yrke, vilket är fel, då det är påfrestande både fysiskt och psykiskt. Av utövaren krävs starka ben och stark rygg, vartill fogas den allmänna regeln att alla yrken, som har direkt kontrakt med kundkretsen, ställer stora psykologiska krav på respektive utövare.

Bland ungdom, framför allt bland flickor, är frisöryrket ett populärt yrke, en uppfattning som man kunnat konstatera vid yrkesval i skolorna. Vem som helst passar dock inte för yrket. Av utövaren kräves anpassning inför allmänheten, formsinne och ett känsligt handlag med det levande materialet, människan.

Förutom ett i våra tycken uråldrigt sätt att uttrycka sig på känns många av dessa rader även idag högst relevanta. Man kan läsa att redan då 1956 kunde man ana de problem som bara ökat under åren fram till idag. En liten undran är varför ingen under alla dessa år kunnat styra utvecklingen i en för branschen annan riktning. Det kan kanske vara så att trots ett lite annorlunda språk 1956, så var ögonen vidöppna inför vart det hela var på väg.
Text: Jörgen Edström